Stilterräng Ridklubben Udden, 30 aug 2015

Hej! Jag är först ut med att skriva tävlingsdagbok för haflingersport! Skriv gärna om din tävlingsdag och skicka in, this site det ska bli så spännande att läsa hur det är för er andra när ni är på tävling!

Jag börjar med att presentera mig och min häst.

Jag heter Ellen och är 21 år gammal. Jag rider hingsten Sternbild som jag lånar av Ida Wöllecke som leasar honom av ägaren Norbert Rier i Italien. Sternbild är en 10-årig grabb med stort hjärta och ett underbart temperament. Den 30 augusti 2014 flyttade han ner till mig i skåne och vi började så smått med lite dressyrträning. Vi gjorde samma höst 4 starter i LB och LA med fina procent. Eftersom jag tidigare varit fälttävlansryttare saknade jag den härliga känslan av att ge mig ut i terrängen, eftersom jag inte hade haft en lämplig fälttävlanshäst på några år. Tanken slog mig att Sternbild kanske skulle gå att lära upp. I årsskiftet 2014-15 började vi hoppa lite vilket stjärnan tyckte var urkul. Det dröjde inte länge innan jag blev sugen på att se vad han går för ute i terrängen. Trots att han inte hade någon tidigare erfarenhet av terränghoppning eller banhoppning förstod han snabbt vad det handlade om och det visade sig snart att han hade talang för ämnet. På vårkantens strax innan betäckningssäsongen drog igång var vi redo att ge oss ut på tävingsbanorna. Eftersom Stjärnan skulle spendera våren med att uppvakta fruntimmer hann vi precis debutera med en felfri runda i 90 cm på Ridklubben Uddens stilterräng innan han på heltid skulle ställas av för att betäcka. Stilterräng är en stilbedömd tävlingsform, ungefär som dressyr – fast på en terrängbana Det rids på samma sätt som ett terrängprov under en fälttävlan men hinderna står på ett sådant sätt att en domare kan överskåda hela banan och bedöma ryttarens ridförmåga.

Tävlingsterminen blev ganska kort men intensiv för vår del. Sternbild kom hem från betäckningen i mitten på juni, och då hade ju redan halva tävlingssäsongen gått. Sen var det hårdträning för att så snabbt och effektivt som möjligt komma tillbaka i tävlings-trim. 4 veckor efter hemkomsten satte vi igång att tävla. 3 st fälttävlan-starter och 2 hopp-starter hann vi med under sommaren. Oavsett vilken tävlingsplats vi befinner oss på frågar folk vad det är för ras. – Haflinger är svaret varje gång vilket överraskar en efter en. Kan haflinger verkligen hoppa? Kan den tävla mot storhästarna? Jag brukar svara att annars hade jag ägnat mig åt en annan gren!

Sista tävlingen innan Haflinger european championchip fick bli samma tävlingsplats där vi började säsongen, på ridklubben Udden. Även denna gången en stilterräng. Efter att ha vässat på formen, tränat och tävlat en del under sommaren tänkte jag att det var likabra att rida två klasser, när man ändå kört lite mer än 3 timmar enkel resa för att tävla. Det blev en H90 och en H100. På tävlingsplatsen mötte vi en funktionär som sa ”det där måste vara världens finaste haflinger” Tur att stjärnan inte hör dessa smickrande kommentarer, då hade nog hans ego blivit lite väl mycket att handskas med.

Terrängen sen i första klassen 90 cm gick som en dans. Vi gick i mål felfritt på hinder med många fina luftiga språng bakom oss. Jag höll på att ramla ur sadeln i ren chock när jag fick höra domarens omdömme ”8,0” vilket var dagens högsta poäng så långt. Det var bara positiva komentarer från domarna. Jättekul, precis vad vi behöver innan en stor resa till Italien om två veckor. Äntligen bekräftelse på att all träning o tävling ger resultat.

Vår fina runda gav oss vinst i klassen, och haflingern fick visa vad de går för mot de stora bruna fullblodshästarna.

20150903_1

Nästa runda var H100. Vi har hoppat en del 100-hinder på hemmabanan. På denna nivån kommer en del svårigheter som inte finns i H90.Det blir kombinationer A,B,C alltså tre hinder i följd, smalhinder och längdhinder. Banorna blir längre med kortare tidsmarginal, alltså ett högre tempo. Dessutom blir det fler språng på en bana.
Under bangången stötte jag på endel hindertyper som jag inte tränat på förut. Som jag känner stjärnan kan han mycket väl tycka det är lättare att hoppa sidan av smala hinder, höjd är sällan ett problem men trixiga hinder med vinklar kan bli svårare.

DSC_0005-500x332deromespets

Exempel på hindertyper som dök upp i h100-klassen som vi inte hoppat förut.

Bara en kvart efter att jag gått i mål från 90-klassen var det dags att hoppa nästa klass. De hade först blivit försenade och stressat på och plötligt låg de före i planeringen och var  för tidiga.

Stjärnan hade lite mjölksyra i benen för tempot var svårare att hålla uppe i denna klassen. Trots något undertempo hoppade han utan att tveka. På en smalstock ner i vatten var jag var lite jelly i benen och ramade inte in tillräckligt, stjärnan gick vid sidan av. Jag red an igen och vi kom över och ner i vattnet, sedan flöt resten av rundan på bra men dock i lite undertempo. Jag var så nöjd när jag gick i mål. Han hoppade på stora smalhinder och spetsar som vi inte förut tränat på, han gick två krävande rundor med kort återhämtnings-tid och kämpade på som bara en haflinger kan!

20150830

Perfekt uppladdning inför Haflinger EM! Den 14 september åker vi. Följ oss och våra lagkamrater på facebook! Team Sweden

Posted in Fälttävlan.